Loud and clear

På tjänsteresa i Stockholm. Vilar just i anonymt hotellrum, men känner mig allt annat än anonym. Känner mig otroligt tydlig. Vilda bebin gymnastiserar i magen, min andning är lugn och jämn, och jag ska leka med Eva hela helgen och föreläsa och bli vanvettigt inspirerad som vanligt. Vem har sagt att inte vareviga dag kan vara härlig?

Första dagen i resten av ditt liv

Nåja, kanske inte riktigt första dagen av resten av mitt liv, men definitivt första dagen av mitt senaste jobbprojekt! Jättekul med uppstartsmöte! Det är ett nytt fackboksprojekt på gång, inom ett helt nytt område. Sedan tidigare har jag skrivit Agility Right From The Start med min fina kollega Eva, och nu bär det, parallellt med en massa andra jobbgrejer, ut på okänt vatten. Enormt spännande och inspirerande!

Utanför Malmö stadsbibliotek, en av mina favoritplatser. Nån annan gång får vi prata om det här med stödstrumpor hela sommaren…

Yogalicious

Åh, mitt yoga-pepp. Jag älskar min tid på mattan. Det är hur skönt som helst, hur spännande som helst. Började ju på yoga för gravida på Studio Frid förra veckan, och det här med att ta klasser – JA TACK!

Roliga möjligheter som jag ska försöka prioritera in:

Yin-yoga på Studio Frid. Har bara testat yinyoga på Yogayama i Stockholm, för fantastiska Eva, men det var superskönt. Borde funka som gravid också tänker jag?

Moksha-yoga hos Karmic Monkis i Lund. En av mina favoritlärare från Bym här i Malmö öppnade en egen yogastudio i Lund och håller där bla Moksha som jag aldrig testa. Och yin. Och en spännande yinyang-klass.

Utomhus-kundalini med underbara Jona. Tanka sommar, skönhet och styrka. Utomhus. Jupp, ja tack. Hon har dessutom sommarsolstånds-yoga som jag verkligen hade velat uppleva om jag är hemma den helgen.

App-test

Testar en app jag hittat som heter Calm. Uppe med tuppen, har jobbat och yogat, och tyckte att det var en fin stund så här i morgonljuset.

Calm tycks vara upplagd på sju steg, där varje steg är till för att lära ut något om avslappning. Man får välja scenario med bakgrundsljud och det är en behaglig röst som talar (OBS appen är på engelska). Den gratulerar snällt en till genomfört steg och om man delar med vänner får man tillgång till mera material. Det är väl en feature jag inte stormgillar precis, men jag förstår syftet, det är inte lätt att nå ut.

Testa! Så vitt jag kan se är appen gratis eller billig.

Jag valde strand, solnedgång och vågskvalp…

Styrka i vardagen

Jag hade väl sett framför mig att jag skulle träna mera strukturerat som gravid, men then life happens. Vi får se vad som händer framåt nu när jag är frisk igen, men en grej som blir av och som jag verkligen gillar är styrketräning i vardagen.

Det kan se ut så här:

Jag och Mumriken promenerar till förskolan. Han vill balansera på trottoarkanten här på vår villagata, så vi går balansgång på trottoarkanten. Sen är det min tur att välja övning, så vi ställer oss mittemot varandra och håller i varandras händer och den som står på trottoarkanten gör tåhävningar. Vi promenerar vidare och diskuterar klonnamn i Star Wars och andra väsentligheter. När vi kommer in på förskolans gård väljer han nån övning (i morse körde han wod över alla lekredskapen, då gjorde mamman knäböj för magen och jag, vi klättrar så lagom i små ställningar…). Sista biten till dörren går vi björngång. Alltid roar det någon som råkar titta på 🙂

Jag går hem från förskolan igen. Kör fem sumoknäböj innanför dörren, nån måtta på att roa grannarna får det kanske vara.

På lunchen går jag ett gäng km med Scout. Ofta går vi på Bulltofta rekreationsområde. Parkbänkar är ju kul, så medan Scout får träna på kvarsittande eller platsliggande på lämpligt avstånd gör jag antingen armhävningar eller dips. Ett gäng på varje parkbänk så blir det en del även om man inte gör många åt gången.

Och så vidare. Det är roligt, det går snabbt, och jag gillar att få barnen med i träningen och gillar att få idéer från dem.

Möten med oomph

Jag glittrar vidare. Igår glittrade jag mig till Hai för sushi med Kajsa och vidare till Intiman för teater (Jelineks Nora) med min bokcirkel. Teater är intressant – det är utanför min bekvämlighetszon, utanför mitt språk så att säga. Igår tyckte jag att hon som spelade Nora var fantastisk.

Idag började dagen med frukostträff med Anna. Sprudlande åt alla håll och kanter, som vanligt. Jag behöver bara tänka på Anna så blir jag full av idéer.

För mig är det oj så viktigt att umgås med människor som Anna. Stora ramar, ramar som flyttar på sig, intressen, frågor och undringar. Det är Anna som är med i mina drömmar när vi startar en tidning eller har en udda kurs om nåt spännande. Bra start på dagen helt enkelt!!

Varma tankar och lånad idé

Letar jämvikt idag. Vaknade till en känsla av spread too thin utan egentlig anledning, vitt ute och en känsla av att vara snuvad på vårdagjämningen. Förvisso bah humbug vad det gällde den förutspådda snöstormen men också bah humbug vad det gäller våren… Jag kan inte knäppa min dunjacka längre, det räcker nu! Ja, bitch and moan och det trots en väldigt fin kväll med maken med förhandsvisning av The place beyond the pines (väldigt bra!).

Läste i alla fall om en bit i Trädets tid av Christel Kvant. Jag tycker så mycket om hennes sätt att skriva, för det mesta om trädgård men jag tyckte också om hennes romandebut Resan till Ribston. Trädets tid är en ljuvlig bok – fakta om träd och hur de fungerar, filosofiska betraktelser, kulturella betraktelser. Boken är på väg tillbaka till bibblan, men det här är också en sån som kommer att få flytta in.

När jag satt där och läste om almar och askar och de känslor de ger oss, och beskrivningar av skir grönska kom jag att tänka på en av mina bästa vänner, Eva-Marie. Hon är skir grönska, kunskap och trygghet för mig. Hon är den jag ringer när frågan på Är du smartare än en femteklassare rör när björnar får ungar och jag precis veckan innan diskuterat björnar och vad som händer med kroppen när de går i ide med min tioåring, och inte får den kunskapen att rimma med att de får ungar på vintern… I vilket fall som helst, så ”samlar” hon på nationalparker. Stannar alltid och tittar närmare, och har varit i massor. Jag tänker kolla på träd i nationalparker! Jag kommer ju inte ratta land och rike runt och råka passera en massa nationalparker på ett tag, men familjen och jag kan se årstiderna på träden i de många nationalparker som faktiskt finns runt oss och kanske på mindre utflyktsavstånd. Långpass själslig-style 🙂

Träning veckan 10 och 11

Jahupp, av den varan har det inte blivit mycket. Lite styrka på rummet och sedvanlig yoga, men inget annat. New York, Clicker Expo och en förkylning håller mig på mattan. Väldigt skönt att vara hemma och få tillbaka mina vanliga promenadvanor (går lätt dryga milen varje dag), men ser så klart fram emot att sluta snora och kunna träna mera som vanligt. Är extra rädd om mig själv som gravid, med de kvarvarande snuvrester jag har nu när halsontet har lagt sig hade jag förmodligen tränat annars. Men mitt immunförsvar är ju sänkt ändå påstås det, och jag vill inte dra på mig mera elände utan väntar snällt. Dessutom ska jag iväg och föreläsa om TAGteach i Bergen hela helgen, så några större roligheter på träningsfronten hade det ändå inte blivit i helgen heller.

Nästa vecka vill jag till mitt Friskis igen, spinning hade varit galet skönt. Och så har jag ju min nya långpassvariant med stavarna. Och jag vill in på gymmet igen!

 

Slänger in lite sommarkänsla här tror jag bestämt. Det vill jag också ha. Eller ja, jag nöjer mig med vår. Men kan vi sluta med urtidskylan already?

Vårkänslor

Man vet att våren är på gång när…

  …man hittar videkissar på promenaden.

… loppan sitter på altanen och tittar ut över ”sina ägor”.

…jag kan dricka mitt te ute i min favorit-hörna på altanen.

Och bloggen är tillbaka…

Ja, bloggen är tillbaka efter semestern och ett längre uppehåll. Jag tog egentligen inte blogguppehåll för att jag var på semester… Jag är helt enkelt urusel på att vara hemlig med vissa saker. Och att blogga när allting ändrar sig och jag inte riktigt vill säga varför, si det funkade inte alls för mig. Det blev så trögt, svårt, tråkigt och ja – meningslöst. Men nu är det inte så lönt att vara hemlig längre, så nu är bloggen och jag tillbaka!

Jag är gravid i vecka 13, med beräknat födelsedatum den 31/8. Så medan LiveLoveTry kommer fortsätta att handla om träningen och livet, så kommer den också handla om min tredje graviditet. Våra två barn är 10 och 5 år gamla, och nu hoppas vi alltså att lilla nummer tre ska anlända glad och pigg i huset i augusti/september nån gång.

Precis som vid mina tidigare graviditeter så visste jag det ögonaböj. Höll mig med testet tills jag åtminstone var i närheten av att det var lönt att testa (läs tre dagar innan, patience might be a virtue but it ain’t mine…), och på självaste julafton stod jag där med ett digitalt test som på såväl svenska som finska talade om för mig att jag är gravid. Sov mig senare på dagen sen glatt igenom Kalle Anka på mattan framför teven…

Jag tränade inte alls på samma sätt som jag gjort nu vid mina andra graviditetsbesked. Jag är ju egentligen ganska ny på scenen, Anna och jag försökte räkna ut hur länge jag har sprungit och vacklade in på 3 år ungefär. Det är 3 år sen jag stod där med programmet från I Form om hur man tog sig till att kunna springa 5 km över en tidsperiod av 12 veckor. Sedan dess har jag sprungit, cyklat, simmat, yogat (fast det gjorde jag innan också), multisportat och haft jäkligt roligt. Och nu är jag alltså gravid. Mina två tidigare graviditeter har varit bra. Vid min första var jag tröttare än tröttast, jag tror att jag sov mer eller mindre konstant i 16 veckor. Sov och läste kokböcker. Promenerade mycket, yogade (det var faktiskt då yogan kom in i mitt liv på allvar)tränade och tävlade agility med My och gick på vattengympa på Rund och Sund. Jag gick upp 22 kg under den graviditeten, och kände mig stark och på gång direkt efter förlossningen. Min andra graviditet, då 4 år senare, fick jag lite känningar av foglossning (ni som såg mig i Hundkoll kanske minns att jag vaggade runt som en pingvin!), men mådde annars prima. Promenerade, simmade, gick återigen på Rund och Sund, yogade. Vågen slutade på 15 kg upp och en pigg mamma. Båda mina förlossningar var segdragna 16 timmars-historier med massor av förvärkar innan.

Den här gången var jag i superfin form när jag blev gravid och man tänker ju att allt ska vara som de andra gångerna. Jahupp på den. Jag har mått skunkilla. Vågar knappt skriva ”mått” för rädsla att det ska dra igång igen… Jag sprang som vanligt veckan efter graviditetsbeskedet, men sen var det stopp. Ingenting kändes bra och jag har tränat väldigt sparsamt. Det blev svårt att blogga när jag mest mådde illa och var trött och inte direkt var sugen på att dela varför. Jag tror att jag kände mig ganska snopen över att jag mådde SÄMRE den här gången, när jag egentligen mådde så mycket bättre än vad jag gjort tidigare.

I vecka 11 började det lätta. Vi åkte till Hawaii (Big Island och Kauai) efter att jag jobbade i San Francisco ett par dagar, och det var under vår andra vecka där som ljuset kom tillbaka. Jag hann med att jogga på vackra stränder, paddla kajak, bodysurfa och testa yoga på lokal studio innan vi åkte tillbaka till vintriga Sverige. Nu har vi varit hemma i typ två veckor och jag är så glad över att känna mig piggare! Magen växer stadigt, jag får mage väldigt tidigt, det har jag fått i alla mina graviditeter, och denna tredje är förstås inget undantag. Jag har testat spinning som kändes bra nu, styrketränat, yogat och varit på Ki Balans på Friskis. Det blir mycket promenader och mycket klappa på magen!