Off the wagon…

Helvetesjäklaskitfankenblärkurk.

Sedan i våras äter jag LCHF-inspirerat, förmodligen enklast att beskriva så. Jag mår prima så, vilket inte har varit fallet under de senaste hundra åren. Jag har en kul skräpdiagnos som heter IBS, och min mage och jag har varit genom helvetet och tillbaka, många många gånger. Sjukhusvistelser, mediciner, kräkningar, smärta, elände. Efter att jag la om min kost, ingenting. Jag har inte ont, jag kräks inte, jag har inte varit på sjukhuset mer än på kontroll och jag äter inga mediciner. Så det är min anledning till mitt kostval; inga viktnojjor, inga träningsidéer.

Men nu har det ju liksom varit jul. Och jag har ätit lite allt möjligt, jag har VALT att äta lite allt möjligt. Nej, jag har inte frossat i julgodis och -kakor, men visst har jag smakat. Men det gör jag även annars, emellanåt. Men nu har jag även ätit annat, vanlig mat, som tex bröd (vörtbröd med rester av julskinka, mums…) och dyl. Och det funkar inte. Natten är tillbringad på soffan, för jag hade så ont i magen att jag inte kunde röra mig utan att bli gräsligt svimfärdig. Jag är så svullen om magen att jag ser ut som jag gör i tionde veckan (och det kanske inte låter så farligt, men jag blir enorm, med en gång). Milt illamående, konstig aptit, trötthet, huvudvärk. Det har smugit sig på och jag har tittat bort och uthärdat, för att jag så gärna vill. Vill vara som andra, vill äta sånt som jag tycker är julmat, vill. Och det är möjligt att jag kan hitta en balans, men den hittade jag inte i år… En kväll med ”vanlig” mat kanske. Nåt litet vanligt varje dag istället kanske. Tycker inte att jag gick overboard, men det kan jag ju tycka så mycket jag vill…

Så nu är det tillbaka on the wagon. Och det är banne mig inte lätt. Min aptit är jättekonstig och jag är inte sugen på nåt vettigt. Nåväl, det är bara att köra på. Kokospannkaka till frukost blev det, om än motvilligt.