För ett tag sen när jag satt och läste bloggar och skrev nåt eget inlägg här, kände jag att allting var så mycket. Folk, mig själv inberäknad, gjorde än det ena, än det andra och la till grej efter grej i sin kunskapsbank och i saker de gör. Då tänkte jag att det vore fint att blogga om motsatsen, eller i alla fall nåt helt annat – nämligen att släppa, sluta göra. Saker och ting som man väljer att inte längre göra är också viktiga.
Det här låter kanske lika storvulet som allting annat jag/man bloggar om, men jag tänker hålla mig i det lilla. För det är lika mycket i det lilla som i det stora som saker och ting sker, förändringar inträffar, under skapas. Det lilla blir det stora. The beauty is in the details. Så vad har jag släppt, slutat göra, under 2011?
Ni som följer bloggen vet att jag läser mycket. Allt möjligt, böcker och tidningar i en salig blandning. Olika typer av böcker och tidningar i en lika salig blandning. Och en sak som jag slutat med i år är att läsa färdigt, kosta vad det kosta vill. Tidigare har jag liksom läst färdigt vare sig jag uppskattar, lär mig av, känner med, etc, boken i fråga. Med den mängd litteratur jag plöjer, och med den tid jag har, och inte minst med det mantra jag har (glädje! Minns ”smälla ska det göra och roligt ska jag ha, annars är jag inte med!), så har jag valt att sluta med det. Om boken på ett par tre kapitel eller kanske 50 sidor ger mig ingenting i någon kategori får den åka tillbaka till bibblan oläst. Märk väl att boken inte måste vara rolig eller drivande i texten; det kan vara en bok som lär mig något om stilistik eller naturbeskrivningar som jag väljer att läsa klart. Den kan vara torr som fnöske men ge mig mycket om träningslära. Men boken ska tillföra nåt!
Kan det här vara dåligt? Jag tänker så mycket på och pratar mycket om att bygga pannben som fina Mia säger, är detta inte kontraproduktivt? Att bara sluta? Men , jag tänker tvärtom. När jag springer och det känns tungt finns det ju en vits med att fortsätta – jag bygger mitt pannben, för löpning är tungt ibland. Jag vänjer mina senor och leder, etc etc. När jag läser och det är tungt, tråkigt och inte uppbyggande nånstans, bygger jag ju mitt pannben, mitt jag, till att kunna fatta just det – det är tungt, tråkigt och det här var inte för mig. Det är något jag behöver jobba på och något jag kommer att ha nytta av i träningen – jag måste även kunna sluta, säga nej. För ibland är det nej. Nej det var inte roligt, nej min kropp ska inte mer, nej jag vill göra nåt annat.
Är det här en stor sak? Well, not in the grand scheme of things. Men som sagt, skönheten ligger i detaljerna, och det här är ännu en spik i kistan på min diagnos duktig. Jag kan väl välja själv!
Jag föreslog den här bloggidéen för andra. Missa inte att läsa Eva-Maries och Saras inlägg på samma tema!
LiveLoveTry 
Detaljer är verkligen allt! Det är verkligen det lilla som gör skillnaden. Simon och jag bestämde samma sak med filmer… ändå hamnar vi där å och då. För sååå dålig kan inte filmen vara, den måste vända snart 😉
Klokt. 2012 ska bli året då jag släpper mer. Skiter i saker helt enkelt…en utmaning så stor som någon. Tack för kloka ord!
Det är så mycket man lätt ser som sanningar, för att man liksom bestämt sig. Gäller att vädra lite emellanåt! 🙂 Tack för kommentaren!
Hurra vilket BRA inlägg. Rensa, skala av och ta sig tid till det som verkligen betyder något är så rätt! Ofta fyller vi våra liv med så mycket måsten och borden och det för att fylla ett tomrum … ett tomrum som kanske behöver vara just tomt.