Tag Archives: böcker

Varma tankar och lånad idé

20 Mar

Letar jämvikt idag. Vaknade till en känsla av spread too thin utan egentlig anledning, vitt ute och en känsla av att vara snuvad på vårdagjämningen. Förvisso bah humbug vad det gällde den förutspådda snöstormen men också bah humbug vad det gäller våren… Jag kan inte knäppa min dunjacka längre, det räcker nu! Ja, bitch and moan och det trots en väldigt fin kväll med maken med förhandsvisning av The place beyond the pines (väldigt bra!).

Läste i alla fall om en bit i Trädets tid av Christel Kvant. Jag tycker så mycket om hennes sätt att skriva, för det mesta om trädgård men jag tyckte också om hennes romandebut Resan till Ribston. Trädets tid är en ljuvlig bok – fakta om träd och hur de fungerar, filosofiska betraktelser, kulturella betraktelser. Boken är på väg tillbaka till bibblan, men det här är också en sån som kommer att få flytta in.

När jag satt där och läste om almar och askar och de känslor de ger oss, och beskrivningar av skir grönska kom jag att tänka på en av mina bästa vänner, Eva-Marie. Hon är skir grönska, kunskap och trygghet för mig. Hon är den jag ringer när frågan på Är du smartare än en femteklassare rör när björnar får ungar och jag precis veckan innan diskuterat björnar och vad som händer med kroppen när de går i ide med min tioåring, och inte får den kunskapen att rimma med att de får ungar på vintern… I vilket fall som helst, så ”samlar” hon på nationalparker. Stannar alltid och tittar närmare, och har varit i massor. Jag tänker kolla på träd i nationalparker! Jag kommer ju inte ratta land och rike runt och råka passera en massa nationalparker på ett tag, men familjen och jag kan se årstiderna på träden i de många nationalparker som faktiskt finns runt oss och kanske på mindre utflyktsavstånd. Långpass själslig-style 🙂

Annonser

Bok: Äta träna leva!

19 Mar

Läste Äta träna leva! av Kristina Andersson och Erika Kits Gölevik. Det här var en bok jag gillade, tyckte att den hade något att tillföra marknaden. Kristina Andersson är näringsfysiolog och Erika Kits Gölevik är personlig tränare, och de verkar ha samarbetat fint.

Boken är uppdelad i tre delar, där de två första delarna om att äta och träna är matigast. Leva-delen avslutar boken. Boken är konkret, jag ser inget udda hajpande. Äta-delen tar upp perspektiv på mat, tar upp kategorierna kolhydrater, fett och protein, vikten av ”ren” mat och varför, ger handfasta råd om hur man kan tänka när man står i mataffären och rena recept. Träningsdelen har en allmännare inledning och sedan tre träningsprogram. Leva-delen pratar om målsättningar, hur man kan konkretisera sina mål.

Mina favoritdelar: Fick ett par receptförslag som jag tänker testa, det är alltid kul. Jag gillade träningsprogrammen och snor glatt övningar därifrån och ser fram emot att faktiskt köra helt och hållet när bebis har gjort entre.

Favoritideer: Skapa en bra receptbank i huvudet. Du vet när du blir hungrig på stan, eller när du ska handla middagsmat: Om de förslag som poppar upp i huvudet ska vara bra för din hälsa, behöver din spontana receptbank innehålla såna alternativ. Om den inte gör det behöver den bytas ut. Att ha ett hälsosamt läge (mat, träning, etc) som normalläge är det som kommer att göra skillnad.

Livsströssel! De saker som är din guldkant, ditt strössel, det som gör ditt liv extra toppen! Hitta vad det är! Och om ditt strössel liksom sitter ihop med sånt som du inte kan göra så ofta (vare sig skälen har med tid, pengar, hälsa eller nåt annat att göra, som tex semester), hitta vad strösslet egentligen består av. Är det häng med fina vänner? Är det tyst tid i en fåtölj med en bok? Är det känslan av att styra själv? Är det långa frukostar? Hitta möjlighet att skapa på hemmaplan, i vardagen. Författarna säger att man inte kan leva på strössel men att man kan strössla betydligt oftare än man tror – och det tror jag stenhårt på!

Leva-kontot. Se till att ha balans på leva-kontot så att plussen överväger över minusen. Jag brukar nog tänka i form av ”skav”. Jag gillar inte att ha grejer som skaver, saker som jag känner som måsten. En del grejer ÄR måsten, men min plan är då att antingen vända det till nåt jag faktiskt vill eller också bara kontrollera om dessa måsten är måsten på riktigt och om så är fallet om jag kan leja ut dem eller avsätta bestämd tid åt dem  där de blir gjorda och inte ligger och blir surdegar. Jag är allergisk mot skav.

Vad jag tyckte mindre om: Författarna skapar typindelningar i i början av äta- och träna-delarna. Nja från min sida. Varför måste jag putta in mig i en typ där alla typerna är bekymmersamma? Och vad hände med typen som egentligen är lagom men som bara inte kommit igång ännu?

Jag lånade som vanligt boken på biblioteket, men det här är faktiskt en bok som kommer att få flytta in.

 

ätatränaleva

ClickerExpo 2014

11 Mar

Så var Clicker Expo över för den här gången och jag måste säga hej då till alla kollegorna. De allra flesta ser jag inte förrän i januari nästa år. 2014 hålls Expo i Long Beach, Ca, i januari och Norfolk, Va, i mars, så jag ser fram emot sol i januari och ett ställe jag aldrig har varit på i mars. Och så klart fram emot massor med inspiration och intressanta möten!

Nu ska jag slänga ner det sista i väskan och bege mig till JFK för att påbörja långflygning mot London och sen Köpenhamn. Jag har Gunilla Bergenstens senaste bok  i väskan (Att älska varandra i längden och på bredden), intressanta poddar i iPhonen, sömnmasken beredd och förhoppningsvis någon bra film att roa mig med på vägen. Eva och jag har dessutom som alltid massor att prata om. Hem och pussa på barn, make och hundar! Hoppas skaka min lilla förkylning och kunna träna snart igen också.

Eat and Run

17 Okt

Har precis läst Eat and Run av Scott Jurek. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men just äta i kombination med springa är ju högintressant här hemma, så jag blev väldigt intresserad när jag hörde talas om boken.

Eat and Run är nog mera en filosofisk betraktelse över ultralöpning som företeelse och mat som ja – mat som allt. Det är inte vad jag egentligen var ute efter, men högintressant ändå.  Scott Jurek är vegan och i boken berättar han om sin väg dit, om tvivel på att det skulle gå att springa långt, fort och ansträngande på den typen av kost, hur det funkar när han reser, och han delar också med sig av recept (i slutet på varje kapitel). Där finns lite träningstips och åsikter insprängt emellanåt. Snyggt gjort, för de ligger liksom lite åtskilda i texten och gör dem lätta att hitta sen.

Jag tyckte mycket om boken. Den är välskriven, och det är superspännande att läsa om de olika loppen (Badwater, Western State 100, Spartathlon, mfl). Väldigt inspirerande! Intressant också att få lite back story till loppet i Born to Run (som jag också gillade, surprise, surprise).

För tankar och tips kring min löpning och näringsintag fortsätter jag att lyssna på Ben Greenfield tills öronen blöder. Och på Katarina, bästa bollerskan av idéer.

Couch surfing

9 Okt

Drömmer om semester, men det närmaste jag kommer vågsurfing just nu är couch-surfing… Sjuk och hemma på soffan.

20121009-103715.jpg

Bok – Extremt kul

24 Apr

Hillevi Wahls bok Extremt kul! är extremt viktig på många sätt – helt utan pretentioner och omsvep skriver hon om precis hur viktig hennes träning är för henne och vad den ger henne, ända in i det många säkert tycker är helt absurt. Jag förstår henne så väl. Boken är antagligen inget litterärt mästerverk, men det har inte med saken att göra, språket flyter och hon lyfter fram en känsla väldigt tydligt. Wahl skriver om hur hon kom igång, och det handlar lika mycket om sinnet som kroppen, som vanligt. Om vi kunde få med det i debatten istället för alla de här Älskling, du är en tjockis-skitprogrammen, skulle världen bli lite bättre! (Och just därför är också omslaget småroligt!)

Jag tror att många på allvar tror att om de tycker att det känns nervöst, läskigt, tungt eller helfel så betyder det att träning inte är för dem. När det i själva verket för många handlar om att de inte är vana att kliva ur sin bekvämlighetszon, att många vuxna är långt mycket fegare i många halvsociala och sociala situationer än vad som normalt pratas om, att man inte är van att ta i, svettas, att man inte är van vid att inte kunna, åtminstone halvdant. När jag började träna mera för nu snart två år sedan (eller är det tre? Hm, får kolla dagboken!), började jag med att träna bikramyoga. Jag hade läst ett reportage i O magazine om nån som körde en bikramchallenge på 60 dagar och jag hade precis skrivit färdigt en bok tillsammans med min kollega Eva (Agility Right From The Start) och var precis slut, färdig och förbi. Min vana trogen frågade jag alla i min bekantskapskrets om de ville följa med, eftersom jag inte ville gå själv, det har jag aldrig velat eller varit bekväm med. Ingen ville gå med.

Jag vände och vred på det och till slut klev jag iväg. Nervös som fanken, pratade säkert med hon som stod i receptionen i en hastighet av påtänd ekorre. Och det var stentufft, men jag var fast. Läraren var så trevlig, mötte upp innan, förklarade, tog extra tid under passet. Jag kunde. Svettades floder, kunde inte komma in i alla positioner (kan jag fortfarande inte…) – med se, det var inte meningen att jag skulle kunna! Jag skulle försöka, jag skulle utmana mig själv. Den sommaren bestämde jag mig för att börja springa. Jag har alltid hatat att springa, HATAT i the true sense of the word. Jag hittade ett träningsprogram som tog mig till 5 km på 12 veckor, löpning blandat med gång. Och för att göra en lång historia kort, jag gjorde det ensam, jag genomförde det, sen gick jag för milen. Och jag springer fortfarande, nu på väg mot min första mara.

Träning är för mig en kontrollerad miljö i vilken jag utmanar mig själv. Jag är så mycket modigare, så mycket friare, så mycket mera i största allmänhet nu. Jag tycker att Wahl i sin bok får med just den känslan och Extremt kul! kommer att få bo på mitt skrivbord där jag kan se den, för just de där dagarna när jag inte hittar den känslan i mig själv.

Du kan, du vill, du törs!

Bok – Bli en bättre löpare

16 Apr

Jag har läst Bli en bättre löpare med Malin Ewerlöf av Malin Ewerlöf och Kenneth Gysing. Hittar man en ny löparbok på bibblan så får den liksom följa med hem 🙂

Plus: Det är en snygg bok och läsarvänlig. Jag gillar så klart att Malin är trebarnsmorsa och grym. Boken täcker bla lite stretching och styrketräning för löpare, både med och utan vikter. Jag fick tips och påminnelser om ett par övningar som jag ska inkludera i både min stretch och min styrketräning, bl a en huksittande hälsene-/vadstretch som jag förvisso får med yogan men som just jag med största sannolikhet aldrig kan få nog av, tekniktips för frivändningar samt varianten för chins när du har stången bakom dig istället för framför (grym överkurs, men dock :)).

Minus eller tveksamheter: Om jag hade läst den här boken när jag var ny hade jag sprungit ihjäl mig. För långdistanspassen säger de att man ska ligga 20-40 sek över sitt kilometertempo på ett ”vanligt löppass” (och vanliga löppass tycks vara distanspass som beskrivs som en form av medeltempo, löpning 40-75 min med puls runt 75-80 % av max). Med tanke på vilka km-tider jag gjorde i början hade jag gått sönder pronto. Jag undrar även nu om det verkligen är vägen att gå, att ligga så lite som 20 sek över vid långdistanspass (jag jobbar ju just nu för VLL – våga lunka långpass – vilket betyder att jag springer närmare 60 sek plus långsammare än mitt km-tempo).

Om man inte som jag gick ut stenhårt med sin fart, blir man kanske istället avskräckt tänker jag? När det står att man ska hålla femminuters tempo och man knappt klarar sju, blir avståndet för stort då?

Boken är ambitiös och jag tycker att man märker att Malin är fd elitlöpare och att Kenneth Gysing har brutala ambitioner (?). Efter ett program för att komma igång med sin löpning beskrivs lite olika vägar vidare, och sen drämmer man till med ett träningsprogram för milen på 50 minuter. Det kanske bara svider hos mig, det kanske är helt rimligt, men det där är mitt mål efter maran och jag kommer få slita för det trots att jag sprungit ett litet tag nu och trots att jag tränar mycket annat… I träningsprogrammet är distanspasset det vanligaste (nämnt ovan), och jag undrar om att ligga på närmare 80% av max under så pass lång tid två gånger i veckan när det dessutom finns ännu ett fartpass i programmet under veckan är rimligt för medelmotionären som dessutom är ganska ny i gejmet?

That said, jag gillar boken och jag fick en spark i baken.