Race report Halvvättern

11 Jun

Eller – Halvvättern – brought to you by Lotta

För ja, jag glömde ju typ pengar hemma. Det var nog det enda vi glömde dock. Och jag kom ihåg ett grenuttag så att alla elektriska prylar kunde laddas. Win på den. Dock överladdade Lottas garmin så där som min gjorde inför Lidingö tjejlopp förra året och lekte stendöd på loppmorgonen. Dumma tamagotchis, det där.

Lotta och jag körde upp på lördagen, himla präktiga med medhavd ordentlig lunch för att inte behöva chansa på äckliga vägkrogar eller McD. Efter Huskvarna öppnade sig himlen och vi kollade väderleksrapporterna med ännu högre frekvens (om det nu var möjligt). SMHI och Yr var inte riktigt överens men vi körde på den gladaste.

Roadtrip!

Hittade fram till vårt B&B, langade in prylar och promenerade ett par km in till centrum för att spana in, hämta nummerlapp och äta en tidig middag. Givetvis tog vi det obligatoriska varvet på mässan. Lotta köpte en vindjacka och jag spanade på kompressionskläder (dock på ingång m posten så jag köpte inget). Försökte hitta lösa ärmar, men de var väldigt långt ifrån Em-storlek… Köpte med oss frukostprylar till mig, måste ju ha kokospannkaka, och jordgubbar till kvällen. Knoppade in tidigt.

Uppladdning

Vaknade 05, låg kvar till tjugo i sex och gick ut och gjorde min kokospannkaka (och värdinnan tittade misstänksamt på mig och sa Ska du äta allt det där? Jäppeluringen!) och kolkade en resorb. Lotta och jag är precis lika fixiga med våra prylar, så allt var förberett. Vi tog det exekutiva beslutet att stoppa påsar i skorna eftersom vi struntat i skoöverdragen och nu var hotet definitiva regnskurar och diverse annat. Lotta kolkade rödbetsjuice och jag testade ett litet glas. Gled sen mot vår start, kl 08.10.

Innan vi börjar prata lopp här: Lotta och jag var båda två väldigt medvetna om att vi inte hade nog med cykelmil i benen. Ingen av oss hade passerat 18 mils cykling totalt med nån större marginal, och ingen av oss hade långpass på över 4 mil. Dessutom fortsatte vår klassikerförbannelse som började med influensa innan vasaloppen med förkylningar nu. Båda mådde dock ok, men planen var gå i depåerna, äta och dricka. Trampa depå för depå. Ta det lugnt till första depån och över Omberg. Vi hade tidigt sub 6 som mål, men sa åt oss själva att vi skulle släppa det.

Vi hade inte bråttom precis ur Motala, men rätt tidigt stod det klart att Lotta och jag inte är helt nyttiga för varandra vad det gäller ta det lugnt. Varenda gång nån av oss hojtade Kom nu ihåg att vi ska ta det lugnt! tror jag att vi ökade och körde om nån…Skit i sub 6, sure thang…  Till första depån i Stocklycke hade vi rak motvind och regn en bra stund av tiden, och jag svor ve och förbannelse och en massa annat över att vara liten och lätt på en racer… Varenda gång vi dessutom mötte en lastbil kändes det som om att jag höll på att slås baklänges. Många fula tankar! Ryggade Lotta eller närmaste annan person om jag drog, och trampade på. Dessutom hade jag styv Ombergs-ångest efter olyckan i backen förra året (den ångesten dök upp efter att jag slutat nojja mig över bilar, har inte tänkt på det annars). I Stocklycke var jag inte nöjdast i stan och glodde surt på Omberg.

Nåväl, upp och iväg och en massa fina ord från Lotta. Och Omberg var ett ingenting. Javisst går det uppför men det är verkligen ingen fara. Det går rätt brant, planar, höjer sig igen och håller på så ett gäng gånger. Jag kom igång bra och höll sen glatt igång ute till vänster och matade förbi folk. Conny är fin i uppförsbackar och just där är det trevligt att vara liten och lätt. Lotta och jag kände peppen över att dra förbi en massa cykelklubbar och wohooade glatt när vi var uppe. Och min lättnad över att Omberg inte var en skräck var så påtaglig att jag var milt hög. Halvvättern är ett mindre lopp än Tjejvättern och det var mindre folk i backen. Vi hade dessutom startat tidigt. Ingen gick i bredd, ingen vinglade hejvilt (till skillnad från förra året då det var trångt och rätt kaosigt i backen).

Tjohoff nerför Omberg där dessutom är väldigt vackert och vilket Lotta noggrannt påpekade- hon är ljuvlig med det! ”Nu är det vackert, njut! kan man få höra när man som minst tänker på det. Fina grejer. I depå vid Vida Vättern och tog av lösa ärmar som hållit mig varm under morgonens motvind och regn. Körde vidare, och precis efter depån var det en smula tungt, dessutom uppför och tråkig väg. Varken Lotta eller jag var dock nåt bra på att ta det lugnt uppför (är ju jobbigare!) så vi matade på. Sen var det underbar väg ett tag! Vackert som ett vykort och böljande. Vi drog på bra här och hade det väldigt fint.

Längre in i loppet gick det lite upp och ner med peppen. Antingen sa jag ”kom och cykla bredvid mig och prata med mig” när min hjärna började prata för högt med mig, eller så sa Lotta nåt. Vid nåt tillfälle var vi låga samtidigt och då cyklade vi bredvid varandra ett tag och beklagade oss glatt och skrattade åt eländet. Annars tror jag att vi fick en väldig energi av att känna oss starka. Vi hade en svans med folk efter oss som lät oss dra och som passade på att sticka med oss framförallt uppför. Vi kallade oss för små ånglok och tuffade på. Vi sjöng för oss själva och jag ber alla om ursäkt som eventuellt fått mig flående efter sig och om sig på en backe medan jag antingen glatt eller mer eller mindre sammanbitet sjöng på nån slagdänga… Vad Lotta sjöng på ska vi inte ens nämna 😉

Vi hade jätteflyt och riktig schwung och livet var fint. En stor grupp efter oss och plötsligt hojtar Lotta att vi måste stanna, för att min påse krupit ur skon och fladdrade farligt nära att kunna fastna i nåt. Ett tråkigt och onödigt litet stopp med att ta av skon och stoppa påsen i fickan. Spelar roll tänker ni, men vänta…

Vid näst sista depån tänkte vi fel i tid, kände oss lite smålåga och släppte definitivt och faktiskt  sub 6. Nu skulle vi bara ha en bra resa i mål. Min mage började dessutom påstå att jag hade stoppat i mig tillräckligt med socker eller nåt (och då kan jag säga att jag gick på en snickers, en liten bit nöt/frukt-bar och en vetebulle. Dumma mage). Jag var rädd att vi hade haveri på gång och sa till Lotta att vi fick ta det lugnt en stund efter depån. Ut ur depån, det kändes bättre omgående och så var loken igång igen. Det var inte långt till nästa depå och jag tänkte på att jag inte ville i depå igen, för att slippa illamående när jag rätade på mig. Visste dock att Lotta var rätt trött bitvis och gick på sin (förvisso enorma) envishet – allvarligt talat, tävla inte mot den tjejen. Hon är grym. Så jag sa inget. Lotta tänkte lite på samma sak men sa ingenting heller och vi gick i depå helt kort. Upp och ut, typ 2,5 mil kvar. Vi gick på, jag lyssnade på pipen från tamagotchin som räknade ner. Lotta bad att få föra, pallade inte jaga mig och jag la mig tätt bakom. Rulle rull. Vi passerade där vi bodde och vinkade mentalt åt bilen och så var det bara sista biten kvar.

Jag fattar att Motala inte vill ha riktiga målspurter, men jag tycker att det känns lite tråkigt att inte kunna gå hårt in i mål. Lotta och jag gick in tillsammans med stora leenden, vi hade gjort ett bra lopp! Fick våra medaljer, ledde cyklarna till cykel-p. Jag drog upp Vätternrundans app och kollade tiden. 6.01.

6.01. Det kan man gräma sig åt en rätt bra stund. Vi var nöjda med prestationen, men ändock.

I mål!

Massage, mat, och rull tillbaka mot Malmö, skrattandes åt ångloken Thörn och Johnson Vegh, ätandes utlovat godis och grämandes över 1 styck liten skitminut.

 

Dagens låt. Förlåt alla berörda.

Advertisements

7 svar to “Race report Halvvättern”

  1. Uppochhoppa juni 11, 2012 den 8:44 f m #

    vilken härlig racereport! Ljuvligt lopp och fantastiskt bra genomfört! att ha huvudet med sig på det sätt ni gjorde är bra gjort, och att inte deppa i regn o rusk. En minut är en minut och den har ni i depån, trist, men så i sammanhanget ändå onödigt att lägga fokus på. Njut av prestationen. Så många bra cyklade mil. Grymt! Och den där backen – jag håller med – den är faktiskt ingenting! 🙂

  2. Erika juni 11, 2012 den 12:37 e m #

    Det finns inget jävligare än regn och cykel! Bra köööört!

  3. Em juni 11, 2012 den 4:28 e m #

    Tack Sofy (uppochhoppa) och Erika! Det var himla roligt! Och jag är så glad över att Omberg var en kulle i år!

    Har visst precis råkat lova att köra hela klassikern om ett par år…

  4. Emma Selander (@xemsel) juni 12, 2012 den 10:14 f m #

    Ramlade precis in på din blogg, var riktigt kul att läsa om din Halvvätternrunda! Och det måste nästan ha legat någon slags förbannelse över det där med 6 timmar, körde själv på exakt samma tid… Bittert, men bra kört ändå 😀

  5. Malin juni 12, 2012 den 9:17 e m #

    Bra jobbat och härlig rapport! Känns extra pepp efter att jag häromdagen lovade vännen att haka på halvvättern nästa år! Visst kan det kännas surt med den där minuten, men i det stora hela har den kanske mindre betydelse än att ni tog er runt och gjorde en grymt bra prestation!

    • Em juni 13, 2012 den 7:36 f m #

      Halvvättern var ett bra lopp – roligare och vackrare än Tjejvättern tyckte jag! Kör så det ryker! 🙂

  6. propirayaEM juni 13, 2012 den 7:19 f m #

    Wow, fan vad ni är grymma! Härligt, pepe pepp! kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: