Livet…

21 Mar

Det här med nya vanor, eller saker som borde vara vanor men som inte är det, sånt man brukar skjuta upp, sånt man vill hinna med…  Spretigt? Sånt är livet…

I min värld heter det listor och rutiner, det är så jag löser det.

Ni har hört det förut, det tar tid att etablera en vana; det tar tid innan nåt ”faller sig naturligt”. Ju större motstånd man av någon anledning har mot det man ska göra, desto längre tid lär det väl ta kan man anta. Min lösning är att skapa rutiner, ha det planerat för samma dag, om möjligt samma tid på dagen, alltid. Allt för att jag ska kunna göra utan att tänka. Ta min bokföring tex. Jag stressas av papper, pengar, etc (spännande att jag är egenföretagare eller hur). Om jag tänker för mycket på det, alltså det jag ska göra med det som stressar mig, som jag inte vill, så är risken dels att jag rent faktiskt inte gör det (pratar mig ur det, på nåt käckt sätt – går och skurar taket med tandborsten eller nåt annat konstruktivt), dels att jag lägger en massa energi på att gå runt och ångesta mig för det innan jag får det gjort. Dumt, dumtare, dumtast.

Istället är jag rutinbunden som ett spädbarn med saker som jag inte vill göra och även faktiskt med annat. Jag är småbarnsmamma, egenföretagare, hundägare, husägare, fru, vän och en massa annat och jag har, contrary to common belief, inte fler timmar på dygnet än andra.

Exempel, vi återgår till min bokföring. Min arbetsvecka är inrutad och ju större motstånd jag vet att jag har, desto rigidare är planeringen. Måndag-onsdag skriver jag artiklar, håller privatlektioner, översätter saker, svarar på mail, pillar med den delen av företaget, jag har en todo-lista som jag bockar av på, men oftast inga fasta tider mer än vid deadlines. Torsdag är ekonomidag och då äter jag frukost, tar hem mailen, kollar om nåt måste besvaras bums, tränar hundarna en kortis hemmavid, sen gör jag ekonomigrejer. Inget annat får hända innan, och efteråt ger jag mig fritt spelrum för vad jag känner för att jobba med den dagen (förstärkande). Fredagar skriver jag skönlitterärt. Varje vecka när jag inte reser ser ut så här. Om jag behöver ändra görs det med medveten planering och den planeringen blir då lika ridig, och detta behöver vara undantag. För si, annars börjar jag förhandla med mig själv och då blir det inte bra… 🙂

Med min träning är det likadant. Den är till största delen planlagd och förankrad med familjen (maken tränar också), och flyttas inte på utom vid undantagsfall. Just nu är det dags för ny plan, för nu ska här klämmas in en massa cykling! Det här med att kunna göra utan att tänka är bra dagar när man faktiskt känner jagvillinte nosa en i hälarna, dagar när 24 km löpning bara känns långt och långsamt. Inte tänka, bara göra.

(Jag menar givetvis inte att man ska gå igenom sin tillvaro och göra saker man inte vill hela tiden, där en självklart en distinktion. Livet behöver även tid för navelpill, drömmar och kursändringar.)

Jag tror stenhårt på att planera in saker, både sånt som man kan se som ”måsten” och sånt man vill göra. Håller helt med Olof Röhlander som sa ”ta INTE dagen som den kommer”. Det, för mig, är hur jag får till det och är glad medan jag gör det!

(Läs även gammalt blogginlägg ”Måndagspepp”)

3 svar to “Livet…”

  1. It's not going so well mars 21, 2012 den 7:17 e m #

    Det är så rätt, ju mer jag styr upp och följer den uppstyrningen, desto mindre stress upplever jag. Detta är dock nåt jag kommit på bara de senaste åren och med tanke på att jag nästan hela mitt vuxna liv gått omkring och trott att det bästa är att INTE planer, att INTE ha struktur, att jag är lyckligast om jag tar saker och ting som det kommer (!) och inte har en massa MÅSTEN, så är det jäkligt svårt att tänka om. Men jag jobbar på det och lär mig, hela tiden.

  2. Lone mars 23, 2012 den 5:51 e m #

    Veldig enig med deg! Rutiner og balanse er en av hjørnesteinene i mitt liv. Hadde jeg kunnet, hadde jeg nok planlagt livet ned til hver minste detalj, inn i hver minste lille halvtime *ler* Men jeg innser at det nok ikke er så sundt. Men dagene går jo, timene kommer og går, så som du skrev en gang, man må planlegge inn pausene og de gode tingene også, ikke bare pliktene og må´ene. Lister og planer er gode greier, det samme er det å gi seg selv litt slækk når man trenger det.

    Men du, ”skriver skjønnlitterært”? 😀

    • Em mars 24, 2012 den 6:11 f m #

      Ja, intressant, Lone! Det finns absolut en (väldigt fin) gräns i planerandet.

      Ja du, skriver skönlitterärt 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: