Fin löparvän och svikar-mage…

18 Mar

Söndagar är långpassdag, och idag kom Kajsa ner från Båstad för att sightseea Malmö till fots med mig. Hennes önskan var 24 km, 6 km i taget med kort vätskestopp på ca 30 sek innan vi tuggade i oss nästa. Sure thang, jag hoppades att såväl hälsenan som Malmö vädret skulle vara på vår sida.

Både Malmö vädret och hälsenan skötte sig bra. Det blåste nästan ingenting idag (nån som är sugen på att köpa en trisslott? Today might be the day!), vädret var milt, lite disigt, lite sol emellanåt. Jag hade bestämt mig för att testa Perpetuem från Hammer Nutrition idag, efter att ha hört så mycket bra om dem, och eftersom jag är på jakt efter en bra sportdryck utan en massa tillsatser (fast varför är det soja i?), som min mage dessutom kan hantera. Jag måste testa allt jag tänker inta under långlopp noga och flera gånger, min IBS som hålls under kontroll med min kost har definitiva åsikter om vad jag imundigar medan jag springer.

Jag köpte på mig lite Hammer-pryttlar när jag var i USA senast, och idag blev det premiär.

Jag hade tänkt ut en rutt där Kajsa skulle få se stora delar av Malmö – vi startade hemifrån mig, sprang en sväng på Bulltofta-femman så att jag fick visa min intervallbacke, över till Valdemarsro, rakt fram till Beijers park, förbi fängelset, förbi Entré och Värnhem, över Drottningtorget, Malmö C, ut över Dockan och Västra hamnen, längs Ribban, vände vid Potatisåkern, sprang genom parken förbi bibblan, upp och tillbaka över Davidshalls torg, rakan in mot Värnhem (där vi för övrigt såg Katarina köra förbi på cykel), Sallerupsvägen hemåt, en liten sväng på Videdal och så hemma igen. Tanken var VLL – våga lunka långpass, jag skulle springa lugnt och stadigt.

Redo att ge oss iväg!

Tekniken var inte på vår sida idag. Tamagotchi-garmin var på sitt allra gubbigaste humör och vägrade starta alls, jag fick trycka igång min runkeeper i iPhonen. Kajsa var osams med sin runkeeper, och vi hade sedan två muntert pratande runkeeper-appar som kände sig informativa vid lite olika tillfällen. Jag vill ju veta vilken hastighet jag håller, så det passade mig fint när nu garmin tagit vilodag. Vi knatade iväg och det gick fint. Hälsenan lite stel den första kilometern, sen ingenting. Kajsa har blivit sjukt stark sen jag sprang med henne sist och sprang där på lätta lätta ben bredvid mig. Hoppas att hon läser det här och känner sig stolt som en tupp, så tydlig progression är fina grejer!!

Efter 6 km var vi i Beijers park och det var vätskepaus. Jag sippade lite vatten och tog ett par klunkar Perpetuem. Kan inte bestämma mig för om smaken var ok eller blärk. Vi tuggade vidare och jag tourguidade med mycket intressant info om Kirseberg och var min mamma gått i skolan och annat hysteriskt viktigt vetande. Nästa vätskepaus kom i Västra hamnen. Sen började det. Min mage sa otroligt många fula saker, väldigt fort. Innan vi nu drar en massa slutsatser om just Perpetuem ska jag bara säga att jag inte ätit optimalt under helgen, för mig, och att jag har svår IBS – det här kan vara en slump. Men jag varnade Kajsa och vid ett café längre fram fick jag temporärt kasta in handduken och skynda mig in och kräkas ordentligt. Snabbt avklarat och iväg igen, men det var slutet på provturen för Perpetuem, sen blev det bara vatten. Jag mådde temporärt bättre där ett tag, och löpning längs Ribban en vacker dag som denna är fina grejer. Vi småpratade lite och hade det väldigt bra.

Nästa vätskepaus kom i Slottsparken.

Nu tyckte ju då min mage inte att vatten heller var en lysande idé. Eventuella tankar på stela ben hölls vackert undan av magkramper deluxe. Nåväl, 6 km kvar. Jag föreslog att vi skulle dela dem i 3 + 3 för att det kändes som det enda rimliga i det läget – 3 km kan man springa any given day, 6 km kändes just då väldigt långt.

Och hem kom vi ju så klart, 24 km rikare. Kroppen minus mage kändes bra, och jag hade defintivt nått mitt mål om att Våga Lunka Långpass, jag hade inte dragit på mer än ytterst temporärt.

Tack Kajsa för fint sällskap idag, det är så kul att springa med dig! Och till magen: Nu är det samling. Jag lovar att äta bara saker du tidigare godkänt, men vi springer inte längre och du kan lugna ner dig nu. Och vad det gäller Perpetuem, så får det testas på promenad nästa gång.

Advertisements

2 svar to “Fin löparvän och svikar-mage…”

  1. Malin mars 18, 2012 den 8:10 e m #

    Otroligt impad av att du fortsatte hela varvet trots kramper och magproblem!

    När jag börjar öka mina distanser framåt våren ska jag verkligen ha VLL i bakhuvudet! Just nu lägger jag mig i nåt mellantempo med målet att bli snabbare, vilket egentligen inte känns konstruktivt… 🙂

    • Em mars 20, 2012 den 9:52 f m #

      Dålig mage bygger pannben, and all that… Tack så mycket för pepp!

      Mellantempo, mellanmjölk, mellansatsning, mellantider… Här blir det VLL och så får jag ta mig ur komfortzonen på intervallerna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: