Mål och glädje, glädje och mål

21 Dec

Det här med mål. Målsättningar är bra och de är nödvändiga, men man måste lära sig hantera dem så att man inte hamnar i måste-fällan. Målsättningar behöver hanteras så att de inte glider över i ”måste”.

En viktig sak är att ha mer än en sak som man ger värde, mer än en sak, ett område, i livet som ger  riktig glädje (och jag menar den där ”höga” glädjen, som för många säkert inte är samma glädje som den man upplever när man tänker på sin goda hälsa, sin fina familj, andra saker man är tacksam för). För grejen är, för mig och säkert för många andra, att när det finns något som gör mig jätteglad, och som funkar och där jag ser framsteg,  då gör jag det. Jag gör massor av det. Jag låter det tränga undan annat. Och det är inte en bra idé, av många anledningar. En av anledningarna är att man då gärna tillskriver sina mål alltför mycket mening, man rasar från att drivas av glädje, lust och en sund vilja, till ett måste-läge. En annan anledning är att man också liksom lägger alla sina ägg i en korg, och om korgen råkar tappa handtaget blir det tungt, svårt och meningslöst (du blir skadad, sjuk, nåt kommer emellan som kräver din tid).

Dessutom. Jag har lätt att definiera mig själv utifrån vad jag GÖR, vilket jag intellektuellt vet är skitsnack – vi är inte vad vi gör. Om man lätt definierar sig utifrån det man gör, blir målsättningar ibland problematiska och man hamnar igen i ett måste-läge.

Vad gör jag för att ha kvar suget, glädjen, viljan?

Jag har många olika sorters målsättningar inom många olika områden.

Jag har målsättningar som handlar om ”inre” värden – att lyssna på mig själv, bla, och jag gör dessa så konkreta som möjligt.

Jag sprider min glädje över olika fält och över olika delar i varje fält. Om man tex tar min löpning, så är ju själva bara rörandet på benen en glädje. Men det är också en glädje att nå mina mål. Det är också en glädje att träffa vänner som har med löpningen att göra. Det är också en glädje att prata om löpning. Det är inte bara själva löpningen. Och tittar man på min träning i stort är den uppdelad på många olika saker som alla innehåller många delar. Dessutom älskar jag att skriva, träna hund, läsa, umgås, dricka te, baka, gå ut  -min lista över sånt som ger mig energi är hur lång som helst, både i det stora och det lilla.

Jag försöker tänka på att dela upp mina mål så att de inte blir för stora och det inte kostar så mycket att misslyckas.

Jag fraserar allting positivt (alltså vad jag SKA göra,  istället för vad jag INTE ska göra).

Jag använder mig av konkreta förstärkare.

Jag hittar vägar för att göra misslyckande till information om vad jag kan göra näst.

 

Säg som Karlsson på taket: Smälla ska det göra, och roligt vill jag ha, annars är jag inte med! Lägg dessutom till hinkvis med kärlek, så kan det inte bli annat än bra!

Annonser

3 svar to “Mål och glädje, glädje och mål”

  1. Kajsa december 21, 2011 den 9:12 e m #

    Fantastiskt bra skrivet. Saker jag inser att jag har funderat mycket på utan att riktigt fatta det eller kunna sätta ord på det. Tack för att du gjorde det. 🙂

    • Em december 22, 2011 den 9:21 f m #

      Vassego, fina du. Klurar vidare…

Trackbacks/Pingbacks

  1. Klok som en Kelpie « Itsnotgoingsowell's Blog - december 27, 2011

    […] när jag läste kompis Ems (det är hon som är klok som en Kelpie, om ni undrar) briljanta inlägg om målmedveten träning, och till […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: