Tränare och coacher

29 Nov

Bloggade ju om tidningen Stark för ett tag sen. I tidningen (nr 4 2011) finns en krönika av Gabriella Fagundez som heter ”Lite hårdare, lite bättre” och handlar om tuffa tränare. Fagundez öppnar sin krönika med ett Zlatan-citat och skriver ”Jag gillar en tränare som då och då behandlar mig illa, som använder sig av hårda ord, som säger åt mig att jag var kass. Det funkar på mig”. Hon beskriver hur hon, efter att ha bytt till en ny hård tränare, i två veckors tid grät efter varje pass. Hon beskriver en hatkärlek till sin tränare, förklarar hur han kunde kasta grejer, kalla dem fula saker. Men hon säger också att han var otroligt bra på att heja och stötta sina adepter genom passen, hur han var hundra procent fokuserad på dem.

Jag tänkte på det där redan när jag läste krönikan, och när jag läste Åsas blogg om en kurs hon deltagit på i helgen, kom jag att tänka på det igen och rotade fram tidningen. Åsa gick i helgen kurs för Ken Ramirez på Nordens Ark. Ken Ramirez är en oerhört skicklig och respekterad djurtränare, och chefstränare på Shedd-akvariet i Chicago. Han har också tidigare varit löpare på elitnivå. Han drog en parallell till sin egen tid som adept under en tränare när de pratade om felsignaler (No Reward Markers) – säger att han själv tog verbala förolämpningar och hårda ord som ”jag ska bli bättre, jag ska göra bättre ifrån mig!”. Han funderar på att det där kan funka, men är det nödvändigt? Hade han själv fått samma resultat med en annan tränare som inte körde den ”hårda” linjen? Hans enda svar är att det vet han inte. Han säger också att det kräver (i det här fallet) en viss typ av hund och en mycket skicklig tränare.

Med en av belugorna på Shedd-akvariet under en kurs för Ken Ramirez

Jag funderar på om det här med ”hårda” tränare har att göra med intermittent förstärkning, att upplevelsen av att det är bra är frikopplat från tränarens övriga skicklighet. Att eftersom man får positiv feedback ibland blir man ”hooked på kicken”, och tar skiten däremellan, jobbar ännu hårdare, i väntan på nästa kick (vissa, märk väl. På varje ”hård tränare går det säkert ett antal kroknade adepter). Lite som en enarmad bandit.

Jag funderar också på varför vissa går igång på en ”hård” tränare, varför vissa vill ha förolämpningar, etc. Varför vissa tror att man måste veta vad man gör fel för att kunna göra rätt? Och man ska väl som coach anpassa sitt sätt att pusha gränser efter sin adept, men om ens adept vill ha den ”hårda linjen”, ska man gå med på det utan att ifrågasätta varför adepten vill det? Och hur är det nu med vad som driver beteende? Och generellt kan man ju prata om två olika paradigm eller vad man nu ska kalla det: Man gör antingen saker för att slippa något/undvika något eller för att man tjänar på det. Vad händer när man blandar kombinationen ”hög inre motivation” (som vi väl ändå får anta att i det här fallet idrottaren har) med paradigmet slippa något/undvika något (skäll, kastade möbler, förolämpningar)? Vad händer med drivkraften, motivationen i långa loppet om man blandar in skräck i den ekvationen? Bevisligen funkar det för vissa, men hade de funkat lika bra om de hade tränats annorlunda?

Jag är ju utbildad TAGteach Level 3- instruktör. Jag och Eva kom för numera rätt många år sen i kontakt med Theresa McKeon, en av grundarna av TAGteach Int och faktiskt den som ”kom på det”. Theresa är gymnastcoach, hon har coachat gymnaster på alla nivåer, ända högt upp i eliten. Hon började som en klassisk tränare, och inom gymnastvärlden är det mer eller mindre detsamma som ”hård”. Men efter att ha börjat försöka umgås och träna med en komplicerad häst och efter att ha kommit i kontakt med Karen Pryor, utvecklade hon en annan metod – baserad på operant inlärning med positiv förstärkning. En svensk översättning av TAGteach, Teaching with Acoustical Guidance, lyder ”lärande genom konkret handledning och positiv återkoppling”. Det handlar om att identifiera målbeteendet, bryta ner det i småbitar, jobba på en bit i taget, ge konkret feedback med timing, bygga ihop en helhet. Det är väldigt långt från ”hårda, tuffa tränare som injagar skräck”, och väldigt, väldigt effektivt.

Det är ju intressant också att Fagundez bara kort nämner att tränaren ifråga var superfokuserad på sina adepter, säger att det blev en bra balans. Jag skulle gissa att det som egentligen gjorde honom till en bra tränare är förmågan att göra det jag nämnde ovanför: Identifiera målbeteendet, bryta ner det, ge feedback på det (även om hans feedback då innehöll andra element än vad jag hade valt), bygga ihop det. Hans ”hårda” stil funkade säkert med vissa (igen, kanske pga intermittent förstärkning?), men han tappade säkert många också. Jag kommer osökt att tänka på hur det har funkat i utbildningen av ledarhundar (exempel från USA) där man genom att lägga om sin träningsregim till träning med positiv förstärkning har en oerhört mycket större procent hundar som klarar utbildningen och blir fungerande ledarhundar, än vad man hade när man körde ”traditionell träning”.

En sak som jag har hört Ken Ramirez säga otaliga gånger, och som jag hittade i Åsas anteckningar också:

General aspects of training: species does not matter. Training is the same – we all learn the same way! Of course species are different, and you need to know that, but the training is the same.

Det spelar ingen roll om det är en belugaval…

…en hund (det här brukar för övrigt kallas ”puppy yoga”. Foto: Mette Björne)…

…eller en människa. Inlärningslagarna är desamma, även om man givetvis måste känna sin art också!

6 svar to “Tränare och coacher”

  1. Kajsa november 29, 2011 den 8:20 e m #

    Mycket intressant text. Själv skulle jag gå under och gå sönder om någon talade om (skrek?) hur dålig jag är. Kan nämligen inte skilja på sak och person vilket gör att jag skulle brytas ner istället för att byggas upp. Jag behöver någon som ”kom igen nu då, bara 3 k/5 armhävningar/2 intervaller kvar, det klarar du, kom igen nu! Du är BRA!!”

  2. Em november 29, 2011 den 8:49 e m #

    Underbart! Tänkte på dig när han tig upp just det, väldigt glad att Åsa skrev ner det då att du fick se!! ❤ bra skrivet 🙂

  3. Lone december 1, 2011 den 3:50 e m #

    Så artig at du skrev om dette akkurat nå! Jeg snakket om temaet med yogainstruktøren min samme dag og kommer til å sende henne linken til dette innlegget 🙂

    Opp igjennom har jeg hatt ulike typer trenere og instruktører og jeg ser helt klart hvilken type jeg fungerer best under -den som deler opp i små deler og gir positiv feedback.

    Det du skriver om intermittent forsterkning (heter det også det på norsk?) fikk meg til å tenke på hvorfor mange velger å bli i et voldelig forhold. Partneren er jo snill innimellom!

    En annen ting jeg tenker på med positiv forsterkning er hvordan det kan virke inn på et helt miljø. Tonen blir mye mer hyggelig blant de som er der og mulig det faktisk også blir mindre baksnakking. Det er effektene sine, det!

    Liker bloggen din veldig godt, Emelie!

    • Em december 1, 2011 den 6:17 e m #

      Tack Lone!

      Och ja, positiv förstärkning har ju flera fina sidoeffekter!

      Intermittent förstärkning är ju himla intressant eftersom det bygger väldigt ”tåliga” beteenden, dvs tåliga mot utsläckning…

      Jag började själv med ”hårda” instruktörer, men skulle nu aldrig välja det, inte hård efter den definitionen.

  4. Theresa december 1, 2011 den 8:07 e m #

    What a great post Em,
    So many interesting points. Thank-you for putting them into text for us to ponder. I do want to add that Joan Orr was the co-creator and responsible for much of the brilliance of the program.

  5. MarathonMia december 1, 2011 den 10:59 e m #

    Jag gillar inte att tryckas ner eller gnällas på – jag tror inte på att trycka ner för att bygga upp. Om folk vill bli klagade på får de anlita en annan coach. Jag tror på att förstärka, peppa och hitta drivkraften – den kan vara ilska eller annat – men då ska det kännas av och vara konstruktivt.

    Känna av. Känna in. Peppa utifrån adeptens behov. Skitviktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: