Lidingö Tjejlopp och ett par dagar away

26 Sep

Jag drog till Stockholm redan i torsdags för ett par dagars skrivande, promenerande, lite yoga och så Lidingö Tjejlopp förstås.

Hämtade min nummerlapp redan på fredagen tillsammans med fina Eva-Marie och hela hennes flock. Skönt att ha det avklarat, och läge att börja tänka litelite lopp (så att inte alla nerverna kommer och anfaller mig på en och samma gång på loppmorgonen…). Jag skulle gått och lyssnat på Caballo Blanco ute på Bosön på fredagskvällen men kom aldrig så långt. Hade en fin kväll ändå, men är ändå lite ledsen att jag missade. På lördagen mötte jag äntligen upp med Sara och gick på ett yinyoga-pass på Yogayama. Det var mitt första besök på Yogayama och jag storgillade! Superfin studio och de lärare jag träffade tyckte jag om. Passet var bra, trångt men bra. Det var öppet hus och det var det fler än jag och Sara som hade kommit på om man så säger… Yinyoga var intressant, man håller alla asanas så länge och ska liksom bara stanna i det. Utan kundaliniyogan med mig vete fåglarna hur det hade funkat för mig, men nu kunde jag vila mig in i de olika asanas. Enda gången det mentala motståndet hoppade upp och mötte mig var när vi gjorde höftöppnande rörelser och det efter en stund drog rätt bra lite varstans i mina ben. Då ville hjärnan säga sluta, tänk på loppet imorgon… Yoga is meditation in motion, så det bruset fick vackert brusa vidare.

Hade lånat en lägenhet nere på söder, så jag strövade omkring ute på Reimers och Långholmen runt och ett par svängar i Tanto i lite olika upplagor. Vädret var superfint så ungefär hur mysigt som helst.

Och så blev det ju då liksom söndag, som det brukar efter dagen som heter lördag 🙂 Jag är inte rolig innan lopp, så det var skönt att vara ensam. Fast jag blir rätt trött på mig själv jag också… Vid 12-snåret drog jag mig ut mot Ropsten och hade turen att springa rakt på Sara och Kenth på bussen ut mot Lidingövallen. Det var skönt för nerverna med ett känt ansikte och jag hängde på dem och mötte även upp med Åsa (träningsbloggare högt och lågt:) ).

Jag, Sara och Åsa innan start. Bild lånad från Sara!

Jag var seedad till startgrupp 2, och fick som vanligt till min uppvärmning lite så där. Dessutom bestämde sig tamagotchi-garmin för att han var överansträngd eller nåt och vägrade vara med och leka. Suck, stön och mild ångest. Min AjFåån är en 3GS och den är också rätt temperamentsfull för tillfället och jag ville så gärna ha musik i lurarna hela loppet, inte behöva lyssna på allas flåsande uppför backarna. Så trots sviktande batteritid bestämde jag mig för att låta RunKeepern gå under loppet för att få nån form av koll, puls be damned dock. Den vill jag ändå inte veta (förrän efteråt) , jag måste ju springa ändå ju.

Startskottet gick och vi pinnade iväg. I typ ett par hundra meter, sen sa det stopp. Ut från Grönsta gärde är det en rätt rejäl backe och stigen är ganska smal. Få har pulsen uppe nog för att göra nåt vettigt med den backen, och det blev tvärstopp. Jag hade planerat att gå den backen effektivt för att inte dra på mig tunga ben  i onödan och som MaratonMia informerade mig om – man tappar mindre än man tror på att gå och man får igen det i fräschare ben. Nå, jag kunde inte ens gå effektivt. Väl uppe blev det småjogg. Efter den första km började jag få lite panik. Det gick erbarmligt långsamt, folk höll inte höger och RunKeepers rapport gav mig hicka. Nu började det episka kryssandet. Ut och förbi, mellan och förbi, försök hitta möjlighet att faktiskt springa. Det är slitigt att kryssa, i många lägen dessutom dumt, men jag såg ingen annan utväg. Det är också slitigt att ligga och rycka i farten, men jag såg ingen annan utväg där heller. När vi började närma oss Aborrbacken började det lätta lite, och jag lubbade på. Jag tycker inte att den backen är så farlig så här i ett millopp (ask me när jag har sprungit hela långa dock…) och efter backen hittade jag lite mera mitt eget tempo. Jag hade sett framemot att få springa på i nerförsluten efter att ha tekniktränat lite med Mia där efter Tjejmilen, men det blev inte mycket med det. Bara i allra sista nerförslutet mot mål kunde jag låta benen bara rulla, spänna magen och springa på. Jag hade krafter till en spurt, en mera ordentlig än på länge och det kändes fint. Jag är jättenöjd med att klockan stannade på 58.44 med tanke på hur de första km gick, och också med tanke på hur mycket traktor jag har varit under sommaren/tidig höst.

Nåväl, jag känner redan peppen inför 15 nästa år! Trängseln var dock överjävlig där i början, men det är väl bara till att vänja sig. Mitt enda otrånga lopp hittills är Malmö halvmara, som var en fröjd ur det perspektivet. Nu väntar Yddingen i slutet av oktober och så börjar jag bygga mot mina Vasalopp (liten huga på den, ja…).

Advertisements

2 svar to “Lidingö Tjejlopp och ett par dagar away”

  1. Annica september 27, 2011 den 5:51 f m #

    Härligt jobbat! Jag sa ju att du var grym!! Så kul att läsa om ditt lopp. Lite synd på trängseln i början (men det var ju det Mia sa när vi gick där) men framför allt för att du inte fick springa på i nerförsbackarna…jag vet ju att du var bra sugen på det 🙂 Hör gärna av dig om du är i krokarna igen och sugen på att socialspringa lite i några backar.

    • emlan611 september 27, 2011 den 8:25 f m #

      Ja, de där nerförsbackarna retar mig lite… Jag som äntligen fått snurr på det där. Hör av mig när jag är i Stockholm nästa gång, så får du hojta om du råkar vara i Skåne 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: