Första tävlingsmilen

18 Jun

Idag var det Malmömilen, premiär för det arrangemanget. Och premiär för milen som tävlingslopp för mig och mina lila ben. Jag har ju bara sprungit Falsterboloppet, 5 km, lugnt och fint efter en skada tidigare (så pb 5 km på tävling är 28.52…). Min loppvana är därmed noll, men den jobbar vi ju på just nu 🙂

Jag och mitt pannben sliter alltid lite före lopp, vi får för oss att vi inte vill, att vi är trötta, att hälsenorna gör mera ont än vad de gör, att vi hellre vill göra nåt annat (förra helgen när det var tjejvättern tittade jag långt efter löpardojjorna när jag skulle hoppa i cykelskorna, idag var det tvärtom…). Men jag ger numera pannbenet en spark i rumpan, och kliver iväg ändå. Och sliter med att inte sätta upp mål som är för svåra att nå, för jag blir gruvligt besviken sjukt lätt. Idag var målet sub 57 vilket torde vara en baggis, och kändes lagom efter min vecka.

Det var galet mycket folk. Galet. jag som är frk spring-ensam-med-lurar-i-öronen får lite mild torgskräck av en massa folk och av att stå och vänta. Det funkade bättre på cykel, då var jag bara på. Nu hade jag inte joggat igång benen och stod och förbannade mig själv för det. Jag mötte fina Anna på väg till start, och det kändes roligt. Pannbenet och jag kunde inte riktigt med att ställa oss vid 55-skylten (stupid, stupid, stupid!) utan hängde med 60 gänget. Eller nåja hängde, stod som en packad sill. Och till slut gick då starten. Jag hade garminat upp, och pratat snällt med honom om att lite regn inte är the end of the world, och jag tryckte igång honom för 10 km löpning strax innan startbågarna, rädd för att han skulle flippa när det väl gällde. Men han gick igång fint. Det gjorde dock inte jag, för jag kom ingenstans… Det är svårt att inte bli frustrerad över det i ett millopp, upptäckte jag. Milen är en bajsdistans. Det är inte kort som en femma där man bara öser, det inte är långt som en halvmara/mara där åtminstone jag inte går för fullt, utan det är mitt emellan. Halvlångt och ska gå fort. Jahaja. Inte den första km, inte. Jag såg ingenting av nåt, hörde ingenting, var bara fullt fokuserad på att inte springa på nån och att inte få en armbåge i ansiktet – att vara 160 lång i trängsel är tråkigt på riktigt…

Första km 6.22 enligt garmin. Mild panik. Fortsatt fullt, fullt. Kullersten. Puh, vid stortorget släppte det lite. Kmtider på runt 5.30. Riktigt roligt att springa, mötte en gammal kompis, betade av en massa folk (hihi, jag är ond, får jag springa om folk är jag glad…). Ut mot dockan och västra hamnen. Brandmännen stod glatt och sprutade vatten på oss, det kändes kul tills man rundade hörnet precis därefter och möttes av den förtjusande malmöitiska motvinden. Jag fick en massa kommentarer om min löparkjol, både publik och medlöpare tyckte att det var kul med kjol, men jag fick talat om för en och annan att där är små shorts under så det blir inte mera spännande för att den blåser upp…

Genom slottsparken och uppåt mot stadion. Flackt, flackt allting, minsta lilla stigning blev ju spännande 🙂 In mot stadion, ökade lite, plockade ett par pojkar som i mål kom skrattande och sa att det sög att bli omsprungen av nån i kjol… Sluttid enligt garmin 56.40, enligt resultatlistan 58.17. Tjurar lite, men konstaterar att om jag ska tro garmin gjorde jag ändå det jag skulle idag. Och vänster knä är bara lite svullet och hälsenorna gnäller bara lite. Älskar mina lila strumpor, mina barbieben mår så bra av dem! Så tävlingspb på milen 58.17, inget jag är happy över, men som tur är kommer det fler lopp.

Imorgon börjar mitt personliga camp duathlon, och bloggen blir nog tyst i en vecka. Glad midsommar!

Advertisements

4 svar to “Första tävlingsmilen”

  1. Anna (orka mera) juni 18, 2011 den 8:46 e m #

    Strunta i bruttotiden. Det är nettotiden som räknas, och du gjorde ett kanonlopp! Ta nu hand om din ömma hälsenor så de inte blir värre.

    • emlan611 juni 19, 2011 den 4:23 f m #

      Will do, coachen! Bara lugnt och fint i skogen, och en massa simning! Och friktionering av hälsenor i massor.

  2. Thomas Trulsson juni 19, 2011 den 6:17 f m #

    Precis som Anna skriver är det ju nettotiden som är viktigast 🙂

    Bra jobbat!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: