Och bloggen är tillbaka…

Ja, bloggen är tillbaka efter semestern och ett längre uppehåll. Jag tog egentligen inte blogguppehåll för att jag var på semester… Jag är helt enkelt urusel på att vara hemlig med vissa saker. Och att blogga när allting ändrar sig och jag inte riktigt vill säga varför, si det funkade inte alls för mig. Det blev så trögt, svårt, tråkigt och ja – meningslöst. Men nu är det inte så lönt att vara hemlig längre, så nu är bloggen och jag tillbaka!

Jag är gravid i vecka 13, med beräknat födelsedatum den 31/8. Så medan LiveLoveTry kommer fortsätta att handla om träningen och livet, så kommer den också handla om min tredje graviditet. Våra två barn är 10 och 5 år gamla, och nu hoppas vi alltså att lilla nummer tre ska anlända glad och pigg i huset i augusti/september nån gång.

Precis som vid mina tidigare graviditeter så visste jag det ögonaböj. Höll mig med testet tills jag åtminstone var i närheten av att det var lönt att testa (läs tre dagar innan, patience might be a virtue but it ain’t mine…), och på självaste julafton stod jag där med ett digitalt test som på såväl svenska som finska talade om för mig att jag är gravid. Sov mig senare på dagen sen glatt igenom Kalle Anka på mattan framför teven…

Jag tränade inte alls på samma sätt som jag gjort nu vid mina andra graviditetsbesked. Jag är ju egentligen ganska ny på scenen, Anna och jag försökte räkna ut hur länge jag har sprungit och vacklade in på 3 år ungefär. Det är 3 år sen jag stod där med programmet från I Form om hur man tog sig till att kunna springa 5 km över en tidsperiod av 12 veckor. Sedan dess har jag sprungit, cyklat, simmat, yogat (fast det gjorde jag innan också), multisportat och haft jäkligt roligt. Och nu är jag alltså gravid. Mina två tidigare graviditeter har varit bra. Vid min första var jag tröttare än tröttast, jag tror att jag sov mer eller mindre konstant i 16 veckor. Sov och läste kokböcker. Promenerade mycket, yogade (det var faktiskt då yogan kom in i mitt liv på allvar)tränade och tävlade agility med My och gick på vattengympa på Rund och Sund. Jag gick upp 22 kg under den graviditeten, och kände mig stark och på gång direkt efter förlossningen. Min andra graviditet, då 4 år senare, fick jag lite känningar av foglossning (ni som såg mig i Hundkoll kanske minns att jag vaggade runt som en pingvin!), men mådde annars prima. Promenerade, simmade, gick återigen på Rund och Sund, yogade. Vågen slutade på 15 kg upp och en pigg mamma. Båda mina förlossningar var segdragna 16 timmars-historier med massor av förvärkar innan.

Den här gången var jag i superfin form när jag blev gravid och man tänker ju att allt ska vara som de andra gångerna. Jahupp på den. Jag har mått skunkilla. Vågar knappt skriva ”mått” för rädsla att det ska dra igång igen… Jag sprang som vanligt veckan efter graviditetsbeskedet, men sen var det stopp. Ingenting kändes bra och jag har tränat väldigt sparsamt. Det blev svårt att blogga när jag mest mådde illa och var trött och inte direkt var sugen på att dela varför. Jag tror att jag kände mig ganska snopen över att jag mådde SÄMRE den här gången, när jag egentligen mådde så mycket bättre än vad jag gjort tidigare.

I vecka 11 började det lätta. Vi åkte till Hawaii (Big Island och Kauai) efter att jag jobbade i San Francisco ett par dagar, och det var under vår andra vecka där som ljuset kom tillbaka. Jag hann med att jogga på vackra stränder, paddla kajak, bodysurfa och testa yoga på lokal studio innan vi åkte tillbaka till vintriga Sverige. Nu har vi varit hemma i typ två veckor och jag är så glad över att känna mig piggare! Magen växer stadigt, jag får mage väldigt tidigt, det har jag fått i alla mina graviditeter, och denna tredje är förstås inget undantag. Jag har testat spinning som kändes bra nu, styrketränat, yogat och varit på Ki Balans på Friskis. Det blir mycket promenader och mycket klappa på magen!

Kroppen säger hoppa – jag säger hur högt?

Lidingö 15 gick fint och Halvklassikern är som sagt i hamn. Jag har dock haft en rätt svår helg. I torsdags klev jag och en vän mitt in i ett knivdrama och under loppet i lördags kollapsade en löpare precis framför mig, och jag tror inte att han klarade sig. Har lite svårt att hamna på rätt köl igen. Försöker vara väldigt snäll mot mig själv, och det enda jag ville idag var sova så det har jag gjort…

Zzzzz…

Har ett styck snorigt litet barn här hemma, och fick inte precis sova så att det störde i natt… Det är soligt och fint ute och jag hade önskat mig en liten återhämtningsjogg, men jag är så sömnig att det helt enkelt inte är en bra idé. Tror att den här kvällen kommer innehålla tända ljus och ett yogapass, och ett väldigt tidigt slumrande i soffan

Fartlek + jetlag = sant?

Jag var väldigt kaxig i söndagskväll och måndagsmorse, kände inte direkt av nån jetlag. Var vaken och umgicks på kvällen, sov till normal tid på måndag morgonen. Jahupp, nu kan jag det här, liksom.

Nejdå. Det var bara lite fördröjt. Idag har jag varit som inlindad i bomull hela dagen, och seeeeeeg. Men det är tisdag, och det betyder VTUD (VågaTaUtDig), och min tanke var fartlek. Malmö har idag matchat min allmänna känsla med grådis och regn, och efter oerhört fint väder såväl i Nashville som i Des Moines och Chicago är jag VÄLDIGT redo för vår och nån form av sol och värme. Ja, jag var gnällig. Men ut kom jag och skönt var det, men VTUD var det nog inte precis…

Upp – Lugnt och fint i 2,5 km. Nja. Mina ben var alldeles för pigga upptäckte jag när jag tittade på klockan. Men pulsen var lugn och fin, så det var inte ansträngande, därav nja.

Fartlek – Under 2 km, mellan lyktstolpar, ikapp med cyklar (till idel leenden), fram till broar… Hög, jämn fart. Höll på i 2 km. Tog i vad jag hade, räknade stegfrekvensen, försökte luta mig in i farten. Ett nja här också, men genomfört!

Ned – Lugnt och fint i 2,5 km. Ok. Och det var skönt ute.

Så nu är jag back in business. Väldigt nöjd med mitt beslut att skutta 3 km efter landning i söndags, väldigt nöjd med mer än timmen yoga igår. Morgonyogan är tillbaka i livet, löpningen ska ligga på schema. Det blir ett par spinningpass också den här veckan, och fortsatt ökning av löpstyrkan – nästa vecka ska jag och Conny på bikefit och sen ska det rullas hjul ute!

Nashville by morning

Vaknade som vanligt hopplöst tidigt, jag och jetlag. Det blir så där. Läste lite, åt en purebar (inte det värsta – bra med omega3 och nötter, men magen fixar inte för många såna morgonstarter), gjorde morgonyoga. Kl 07 stack jag ut och sprang. Frågade i receptionen om det fanns nånstans att springa – det är lite så där med trottoarer och så här. Misstänker att jag kommer att få ta mig nånstans nån morgon för att få lite riktigt rolig sightseeinglöpning!

Det fanns dock en liten, med betoning på liten, ”park” nära och dit sprang jag och sprang runt. Körde lite fartlek för att inte bli uttråkad och spanade efter ormar.

Såg dock inga ormar. Kanadagässen som var där tyckte inte om mig och kacklade högtljutt varenda gång jag drog förbi. Såg ett par vackra röda kardinaler och jag tror att det var de som sjöng så vackert att jag stängde av musiken och sprang till dem istället.

5 km morgonlöpning allt som allt och backen uppför hotellets driveway kommer göra nytta till Båstad Kan kanske bli lite uppochnerintervaller där nån morgon!

Och bäst av allt: Det är löpning i löparkjol här, det är varmt redan 07!

Gott om plats!

Välkommen till min juniorsvit Gott om plats till kvällsyogan!

Eva tronar på min säng. Hon har varit i USA i flera veckor och är inte jetlaggad längre… Jag däremot är så trött att jag snart är pigg igen…

TLC

TLC = Tender Love and Care.

Idag är det en TLC-dag. Jag vaknade med lite ont i halsen, kroppen känns en smula tung och omedgörlig. Planen för dagen är bra saker att äta, värme, sömn och vara mycket, mycket snäll mot mig själv. Det blir strosiga hundpromenader, inomhusträning för flickorna, slapp i soffan med risiga barnen, jobb som kan göras under en filt, fundering på packning för nästa vecka och tända ljus.

Har lånat hem Blueberrys inspirations- och kokbok från bibblan, ska leta smarriga superfoodsrecept där i och läsa om bålstyrka på Runner’s Worlds webb.

Filt och inomhus-fejkuggs, liksom.

Får jag?

Får jag bada världen i alkogel? Får jag det? Jag har haft så få sjukdagar för egen del att mina neuroser nu närmar sig episka nivåer – helt enligt det väldigt logiska tänkandet att det är för bra för att vara sant… Försöker stryka gudarna medhårs och vågar knappt prata om det här…

På yngsta sonens förskola (tack och lov inte på hans avdelning) går halsfluss, scharlakansfeber, diverse magsjukor och förkylningar. Barn i äldsta sonens klass är sjuka eller har sjuka syskon. Äldsta sonen är hemma med feber och halsont idag. Jag vill ha en ansiktsmask, heltäckande overall och inbyggd alkogelsprej, tack.

Träning sägs hjälpa immunförsvaret, check. Sömn stärker dig, försökerförsöker. En del påstår att lchf ger dig ett starkare immunförsvar, i så fall check. Probiotika, check. Ingefära, check. D-vitaminer, check. Tvätta händerna, hysterisk check. Byta handdukar, oh yes check.

Lotta och jag ska åka till Mora tillsammans om mindre än två veckor och vi är båda småbarnsmorsor…

Nu är det dax igen

Nu är det dax igen – att ta itu med sömnvanorna. De har rasat lite efter julledighet, USA-resa, mm. Och det är ju föga överraskande att klockan ringer 06, det gör den jämt och jag borde varken bli överraskad eller sur. Jag är så tråkig när jag är trött.

Gå till sängs, Em, gå till sängs. Klockan 22 är det dax att sikta ditåt på vardagarna, annat behöver vara undantag.

På plussidan: Enbart lite träningsvärk i mage och rygg, känner inget i armarna efter gårdagens premiär.