AIM Challenge – race report

8 Aug

Hoj hoj, vad otroligt roligt AIM Challenge var! Vårt lagnamn stämde på pricken – vi var Team Deliriously Happy!

Eva-Marie hade ordnat stuga i Bruna byn i Lindvallen och vi bodde toppen. Roadtrip på riktigt, lång bilfärd och stuga på det. Vi reggade oss på kvällen och träffade Sofy som skulle köra mixed. Passade på att köpa varsin AIM Challenge t-shirt (det enda som var dåligt med AIM – jag kan bo i den. Fast det är en small. Oformlig herrmodell. Men jag ville ha en ändå. ), och fick våra nummerlappar och vår heliga pinne som inte fick tappas bort. Vi packade i ordning våra ryggor, diskuterade klädval, satte nummerlapp på cykeln och somnade sedan sött och tidigt.

Upp, kokospannkakad och med fylld vätskerygga cyklade vi bort till starten. En i laget hämtar kartan och den andra väntar vid cyklarna – E-M hämtade vår och vi la upp en rutt innan vi drog iväg. Vi hojjade bort till första kontrollen på vår rutt, lämnade cyklarna och sprang in. Det var typ en myr, så det där med att bli blöt om fötterna var snabbt avklarat… Skönt, då var det inget man behövde tänka på! Vi och många med oss kom in ett avsnitt försent för första kontrollen och fick leta ett tag. Vi bestämde oss dock för att hitta den eländingen, för det kändes inte bra att börja med en bom och vi ville dessutom veta vad det var vi letade efter… Vi hittade den, E-M pep med pinnen och vi sprang tillbaka ut till cyklarna.

Innan start

Vi svepte ner för en rätt lång backe och jag tror att både E-M och jag tänkte på att den ville vi inte uppför igen. Vi trodde att vi skulle paddla, men det visade sig vara från andra stranden, så E-M slet av sig och plurrade. Simmade ut trots viss dödsskräck och belönades med ost när hon kom tillbaka :)

Dagen tillbringades i första hand på cykel. Det var rätt mycket uppför (duh, vi var ju i Sälen…), men också underbart nerför. Kontrollerna var utmärkta på kartan och dessutom står det en beskrivning på baksidan med ledtrådar. Vi hade valt en rutt för att ta ett par höga poäng-kontroller (E-M simning, lite balanserande, nån rätt lång borta), men valde bort de andra vattenkontrollerna efter E-Ms vattenäventyr (mina revben skonade vi från simning). När det krävdes teknisk cykling in i skogen valde vi ofta att springa och det funkade bra. På ett par ställen var det verkligen ingen god ide att ta med sig cykeln för att det var så enormt blött. Jag lyckades trampa ner i ett rejält träsk och när E-M hojtade och frågade hur det gick svarade jag ”bra!”, men sen fick hon komma och fiska upp mig och jag bad en stilla bön för att skon skulle sitta kvar på foten…

Vi gjorde en rejäl kartmiss. Vi tog oss upp för en relativt långdragen och trög backe och tog en kontroll och skulle sen ner och svänga av för att ta ytterligare en kontroll. Svepte i god hastighet nerför HELA backen för att upptäcka att vi borde svängt efter typ en tredjedel… Upp igen. Vi kan många fula ord.

En annan miss var att vi missförstod slaklinan, värd 15 poäng. Vid registreringen hade de spänt upp en slaklina i lobbyn och vi testade att gå på den, och sög stenhårt på det, båda två. Bestämde med en gång att inte ödsla tid på. Men sen visade sig att slaklinan på banan var dubbel, alltså att där även är en lina att hålla i. Något annorlunda och lite surt att vi inte kollade, så här i efterhand. Well, vision is always 20/20 in hindsight…

Jag var väldigt glad under hela loppet. Dels var det underbart roligt att köra med E-M och vi är båda lika bitna av multisportmyggan – även om det var den enda myggan som bet på E-M, övriga åt bara på mig och jag ser fortfarande ut som en böld… Jag var också hemskt glad för att jag kände mig så stark. Mina ben var galet starka, pulsen gick högt men lugnade sig bums, magen var snäll och glad och hela jag var allmänt glad. Ljuvligt att få känna sig stark efter Båstad-misären!

Vi gick i mål med gott om tid tillgodo och tittade lite på övriga lag som gick i mål, grymma Sofy tex som placerade sig högt i mixed. På kvällen var det middag och prisutdelning och allmänt gemyt, även om alla var rätt sömniga.

Nästa år vill vi köra både Lindvallen och Hemsedal, and then some!

Efter målgång! Foto: AIM Challenge

About these ads

7 svar to “AIM Challenge – race report”

  1. Anna (orka mera) augusti 12, 2012 at 1:56 e m #

    Låter sjukt roligt. Även om jag förmodligen är två hekto för feg :) Grattis till en grym prestation!!!

    • Em augusti 13, 2012 at 6:52 e m #

      Anna, inte läskigt, bara ROLIGT!!! Och tack!

  2. Lone augusti 13, 2012 at 6:03 e m #

    Multisport har jeg ikke hørt om før, men det hørtes jo kjempemorsomt ut!! :D

    • Em augusti 13, 2012 at 6:53 e m #

      Fantastiskt roligt! AIM Challenge går dessutom i två upplagor, varav en i Norge (Hemsedal)… ;)

      • Lone augusti 14, 2012 at 7:29 e m #

        Hemsedal er litt langt unna, men det hadde vært morsomt! Har de noe i Kiruna?

  3. Erica augusti 16, 2012 at 1:59 e m #

    Var cyklar du mtb i/ i närheten av Malmö? /en annan mtb-sugen

    • Em augusti 22, 2012 at 11:46 f m #

      Hej Erica! Alltså, jag är så ny i gejmet att jag verkligen inte kan tipsa… På facebook finns en enormt trevlig grupp som heter Cyklande tjejer! med tjejer från hela landet, där får man alltid massor med tips. Finns även en grupp som heter Malmö terrängcyklister. Jag har cyklat ute vid Järavallen och trixat runt lite ute i Bökeberg. Ska tydligen gå att cykla skåneled bort till genarp, det är jag pepp på att testa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 895 andra följare

%d bloggare gillar detta: